Engelska parken

STORA BRYNE

ENGELSKA PARKEN

 

Från den stenparterr som binder samman bebyggelsen leder två stentrappor ned till den engelska parken runt husen. Även om stora insatser gjorts är parken fortfarande något förvildad. Den består av fruktträdgård med gräsvall och buskar och av skogspark med ädellövskog såsom ek, bok, blodbok, alm, lind, poppel etc. I parken växer också krollilja, kungsängslilja och kungslilja. Planterade buskar som syren och snöbär har fått växa fritt, men fortfarande finns äldre strukturer bevarade såsom bersåer och gångar i planteringarna. De en gång grusade gångarna leder besökaren runt till utsiktsplatser, lövgrottor och bersåer. I parken finns också två dammar varav den ena är ålderdomlig med stensatt kant och en rektangulär form. Som vid de flesta gamla gårdar finns också historier bevarade kring Stora Bryne. En hård godsägare ska en gång ha mördats och kroppen gömts i ett ihåligt träd i parken.

 

Vid Nordiska museets herrgårdsinventering 1931 berättade fröken Ihrfors att en Sven Georg de Freese som ägde gården runt 1850 ska ha gjort mycket för parken. Hon berättade även om en punchverande i den stora eken och om en lindberså. Under den senare delen av 1900-talet har emellertid parken utnyttjats till bl.a. ridvägar och motocrossbana. Detta har medfört att delar av gångarna har blivit sönderkörda och att nya vägar har tillkommit. Trots detta är stora delar av parken relativt opåverkad.

 

Ideal från olika epoker

Den engelska parken, eller landskapsparken, utvecklades under 1700-talet som ett uttryck för en ny tidsanda, upplysningstiden. Parkerna anlades i kontrast till den stela formalism som fanns i barockens parker och trädgårdar. En barockträdgårds utmärkande drag bestod främst i att den lades ut i ett platt landskap och att planteringarna placerades symmetriskt kring en lång huvudaxel som korsades av några tvärgående gångar. Perspektivet var viktigt och alla linjer skulle sammanstråla i en enda punkt. Idealen handlade om symmetri och (en logisk estetisk) ordning. De svenska godsen skulle ordnas så att deras struktur skulle kunna förstås redan på flera kilometers håll, där allén började. Ekonomibyggnaderna skulle ligga i en symmetrisk ordning och tuktade parker omge byggnaderna för att kontrastera mot den oordnade naturen utanför.

 

Genom de engelska parkerna bryts trädgårdsidealen med raka linjer och strängt formad växtlighet. Förebilden var naturen och det pastorala odlingslandskapet. Inspiration hämtades bl. a. från kinesiska trädgårdar men gärna med inslag från olika kulturer och tidsåldrar. Ett gemensamt drag för parkerna var variationen med slingrande stigar, vattenytor och dungar av vegetation. Detta gav upphov till en omväxlande karaktär, föränderlig allt eftersom betraktaren förflyttar sig. Man eftersträvade långa och vackra utsikter där just växlingar mellan ljus och skugga och starka kontraster får framträda i växtgruppernas form och färg. Parkerna skapades för att framkalla känslomässiga scenarier som överraskning och tillfredsställelse över det oväntade. På Stora Bryne märks kontrasten mellan idealen kanske främst i den mer strikta och symmetriska arkitekturen, som tillsammans med en stram siktlinje och rak framfartsväg förstärker platsen och byggnadernas monumentalitet, och den tuktade landskapspark som omger bebyggelsen.

 

Ett långtgående arbete har redan genomförts där sly, mindre träd och buskig vegetation tagits bort för att återge parken det utseende och den funktion som avsågs under 1800-talet. På så sätt återskapas rum i landskapet, siktlinjer och vyer har öppnats och byggnaderna kan återigen få ingå i en dialog med den omgivande parken.

Copyright © All Rights Reserved